Svensk vintersport - kanon eller kalkon?

Många kallar det de svenska vinter fiaskot. Våra svenska klassiska idrotter ger inte utdelning i VM-medaljer eller världscuppoäng längre.


Jag talar givetvis om det alpina landslaget och våra skidskyttar. Skidskytte som tack vare Magdalena Forsbergs framgångar i slutet av 90-talet har fått en mycket större publik av svenska folket. Under Magdalena Forsberg tid kollade de flesta svenskar just för att Forsberg hade stora chanser att vinna. Nu tittar många för att det är en spännande sport och att det egentligen aldrig är klart vem som ska vinna förens sista skjutningen.

Men att kalla det svenska skidskytteåret för ett fiasko tror jag enbart beror på att det inte blev någon svenskmedalj under hemma VM i Östersund. Vi har nämligen haft ett par uppradade bra VC placeringar, inte minst Björn Ferrys två pallplaceringar i rad precis innan VM.

Bergman och Nilsson har även de varit med i toppen ett par gånger. På damsidan har det varit lite klenare med VC poäng men dock har de visat att de inom en viss framtid kan vara uppe och slåss mot tyskorna. Speciellt glädjande har det varit att se Helena Jonssons framfart i ACO's frånvaro.

Det man inte glömmer från VM är mixstafetten.

Tidningsrubrikerna innan loppet var: "Världsnationerna ställer upp med Ö-laget".

Resultatet: Kaxiga svenskar får stryk av ö-lagen. Efter miserabelt skytte.


I den alpina avdelningen har man även här tyckt att Sverige in presterade tillräckligt. Trots att Anja Persson blir historisk i år igen. Fast förutom den historiska biten har vi faktiskt inte haft mycket att skryta om denna vinter. Den manliga sidan av sporten ska vi kanske inte tala så högt om, inget att hänga i julgranen till nästa år med andra ord.

Förgäves har vi väntat på de unga stjärnorna ska slå igenom på riktigt. Byggmark och Myhrer  är två av killarna som vi hoppades på inför säsongen men så här i efterhand  kan vi konstatera att ingen av dem stod för någon jätteprestation.

Någon ung tjej som däremot gav valuta för tiden i tv soffan var Charlotte Kalla. Där kan vi snacka om ett genombrott av absoluta världsklass. Med hjärta och fart fastnade hon i våra svenska minnen efter mellandagarnas tävlingar i Tour de Ski. Skriket och adrenalinet då hon faller i det klassiska loppet och sen den brutala avslutningen i Val di Fiemme.

I den alpina backen där det gick fortare för Kalla uppför än de alpina stjärnorna nerför.


Men för att nu sammanställa det svenska skid året. Om vi börjar säga det som  Carl Bildt hade sagt:

"Det är bra för Sverige", att man får det motigt någon gång. Att inte alltid få allt serverat på en räkmacka.

Som en av kommentarerna gällande Edsbyns guld. Utveckling sker genom nya möjligheter. Istället för att kolla på våra idrottare kanske vi ska kolla på våra möjligheter. Tränare och träningsmöjligheter är två viktiga ingredienser i all träning. Vintersport är inget som kan utövas överallt och vi kan inte heller begära att alla våra idrottare ska prestera på topp jämt.


Guld, guld, guld, guld och nu GULD

Edsbyn är ett lag att räkna med när det kommer till SM-finaler.
Det blev inte lika spännande och dramatiskt som ifjol.
Det fick väl Edsbyn nog av i semin i år. Idag var det snarare
en explosion. Första målet redan efter två minuter och
ytterligare fyra till under kommande tretton minuter.

Kungen av Sandviken gjorde tre mål men det räckte
inte när bandybyn edsbyn gör hela elva stycken.

Fem raka guld för Edsbyn. Frågan är hur bra det är för
sporten. Samma segrare varje år kanske inte är det
bästa om man vill få ett ökat intresse,

Detta är inget som någon med rödblått hjärta bryr sig
om idag - och vi kan bara gratulera alla er som får fira
idag. Ett stort grattis!


Mer info från matchen finns på Aftonbladet.
Matchen minut för minut från DN.


Inför dagens bandyfinal

Än en gång är det dags för en bandyfinal på Studenternas. Än en gång spelar Edsbyn final. Än en gång gör Sandvikens Patrik Nilsson några mål?


I stort sett varje gång som det har pratats om bandy i olika sportprogram den här säsongen har det handlat om en kille: Sandvikens Patrik Nilsson. Han har blivit utsedd till årets spelare och gjort inte mindre än 94 mål i grundserien och 17 mål i slutspelet, än så länge. Frågan inför dagens final är alltså om han kommer att lyckas förbättra sitt facit ytterligare och än en gång bli mannen som det pratas om i helgens sportsändningar.


En annan sak som har debatterats under säsongen är hörnor. Edsbyn är kända för att vara livsfarliga på hörnsituationer, samtidigt som det finns Sandviken spelare som är livrädda de gånger som motståndarna får hörna. Anledningen till detta är taktiken som SAIK använder sig av. När motståndarna ska lägga sin hörna ställer sig sju utespelare på mållinjen och bara väntar på skott. Ett skott som kan komma upp i hastigheter på 200 km/h. Inte konstigt om spelarna känner sig som levande måltavlor. Speciellt inte när de möter mannen som skjuter hårdast i hela elitserien, Edsbyns Joakim Hedqvist. DN's rubrik "Mot SM-guld i 200 km/h" säger allt.


Inför dagens final är det svårt att inte imponeras av Edsbyns inställning. I semifinalen mot Västerås låg laget i brygga. Ett 3-0 underläge med 17 minuter kvar i sista och avgörande matchen är inget drömscenario - om man inte spelar i just Edsbyn vill säga. Precis som i förra årets final, också då ett 3-0 underläge med drygt 20 minuter kvar, lyckades de rödblåa med bedriften att vända matchen. Mycket imponerande.


Fyra raka SM-guld är Edsbyns statistik inför matchen. En skyttekung som redan har skrivits in i historieböckerna är ett av SAIK's starkaste vapen. Hur det hela kommer att sluta?
Omöjligt att säga men leder Sandviken med tre mål när det återstår tjugo minuter - då ligger mitt tips på Edsbyn.

Mer läsning om finalen:
Intervju med mannen, myten och legenden inom svensk bandy Magnus Muhrén
Artikel om Sandvikens hörntaktik

RSS 2.0