Svensk vintersport - kanon eller kalkon?

Många kallar det de svenska vinter fiaskot. Våra svenska klassiska idrotter ger inte utdelning i VM-medaljer eller världscuppoäng längre.


Jag talar givetvis om det alpina landslaget och våra skidskyttar. Skidskytte som tack vare Magdalena Forsbergs framgångar i slutet av 90-talet har fått en mycket större publik av svenska folket. Under Magdalena Forsberg tid kollade de flesta svenskar just för att Forsberg hade stora chanser att vinna. Nu tittar många för att det är en spännande sport och att det egentligen aldrig är klart vem som ska vinna förens sista skjutningen.

Men att kalla det svenska skidskytteåret för ett fiasko tror jag enbart beror på att det inte blev någon svenskmedalj under hemma VM i Östersund. Vi har nämligen haft ett par uppradade bra VC placeringar, inte minst Björn Ferrys två pallplaceringar i rad precis innan VM.

Bergman och Nilsson har även de varit med i toppen ett par gånger. På damsidan har det varit lite klenare med VC poäng men dock har de visat att de inom en viss framtid kan vara uppe och slåss mot tyskorna. Speciellt glädjande har det varit att se Helena Jonssons framfart i ACO's frånvaro.

Det man inte glömmer från VM är mixstafetten.

Tidningsrubrikerna innan loppet var: "Världsnationerna ställer upp med Ö-laget".

Resultatet: Kaxiga svenskar får stryk av ö-lagen. Efter miserabelt skytte.


I den alpina avdelningen har man även här tyckt att Sverige in presterade tillräckligt. Trots att Anja Persson blir historisk i år igen. Fast förutom den historiska biten har vi faktiskt inte haft mycket att skryta om denna vinter. Den manliga sidan av sporten ska vi kanske inte tala så högt om, inget att hänga i julgranen till nästa år med andra ord.

Förgäves har vi väntat på de unga stjärnorna ska slå igenom på riktigt. Byggmark och Myhrer  är två av killarna som vi hoppades på inför säsongen men så här i efterhand  kan vi konstatera att ingen av dem stod för någon jätteprestation.

Någon ung tjej som däremot gav valuta för tiden i tv soffan var Charlotte Kalla. Där kan vi snacka om ett genombrott av absoluta världsklass. Med hjärta och fart fastnade hon i våra svenska minnen efter mellandagarnas tävlingar i Tour de Ski. Skriket och adrenalinet då hon faller i det klassiska loppet och sen den brutala avslutningen i Val di Fiemme.

I den alpina backen där det gick fortare för Kalla uppför än de alpina stjärnorna nerför.


Men för att nu sammanställa det svenska skid året. Om vi börjar säga det som  Carl Bildt hade sagt:

"Det är bra för Sverige", att man får det motigt någon gång. Att inte alltid få allt serverat på en räkmacka.

Som en av kommentarerna gällande Edsbyns guld. Utveckling sker genom nya möjligheter. Istället för att kolla på våra idrottare kanske vi ska kolla på våra möjligheter. Tränare och träningsmöjligheter är två viktiga ingredienser i all träning. Vintersport är inget som kan utövas överallt och vi kan inte heller begära att alla våra idrottare ska prestera på topp jämt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0