Sportens fram och baksida
Läktarskandaler avlöser varandra, samtidigt som man på plan helt fritt får slå ner folk. Man använder våld som ute på gatan i värsta fall skulle rendera i korta fängelsestraff.
Igår fick vi ett ytterligare exempel på detta, matchen mellan Timrå och Modo (hur det gick tänker jag inte gå in på här). Efter "viss" provokation ger Wernblom ut en cross-checking i ansikts höjd. Skulle detta hända på en krogrunda har du polis och en anmälan för misshandel på halsen. I fallet Wernblom blev straffet (vad jag hört) matchstraff. Nästan som att smita från lagens långa arm.
Om man då ska återvända till läktarskandaler, igår gällde det spanska La-liga. Efter bottenmötet mellan Real Betis och Athletico Bilbao var svarta rubriker ett faktum.
Betis klack (inte kända för att vara den trevligaste) kastade in en glasflaska för att skada Bilbaos målvakt Armando. Resultatet blev att han fick lämna planen utburen på bår.
För att stävja våldet kommer de förmodligen spela en till tre hemmamatcher med tomma läktare men vad hjälper detta i de långa loppet. Efter dessa matcher är publiken tillbaka och inom en snar framtid flyger flaskorna i luften igen.
Ta som exempel alla Stockholmsderbyn, alltid något som händer så att domarna behöver göra tillfälliga avbrott eller i värsta fall avbryta matchen. De kan vara alltfrån mynt till bananer och från öl till folk som faktiskt tar sig in på planen.
Publiken är både älskad och hatad. Det finns de som alltid är där för att hylla samtidigt som det finns de som bara retar gallfebern på folk.
